Tre envåldshärskare

Efter kalla krigets hastiga slut med murens fall 1989 och Sovjetunionens kollaps hamnade världspolitiken i friläge. Redan president George Bush den äldre utlovade 1990–91 en ny världsordning, men han preciserade aldrig vad den innebar.
    En ny världsordning är inget som växer fram över en natt. Den utvecklas naturligt genom spelet mellan stormakterna och övriga världen. I nuläget finns det inget som tyder på att USA frivilligt är berett att ge upp sin roll som supermakt. Tvärtom har Trump lagt sig i en rad av världens konflikter, fixat fred i sina egna ögon.
    Han har också riktat territoriella krav på allierade som Danmark / Grönland, Kanada och Panama. Även om han bidragit till att undergräva den rådande världsordningen tyder inget på att han tänker lämna walk-over till Kina. Däremot tyder allt på att tullkrigen mot Peking och övriga världen varit negativt för USA.
    Xi Jinping framhåller att Kina är ostoppbart och inte viker sig för mobbare, ofta använd omskrivning för Trump. Och USA:s attack mot Venezuela ger Ryssland nya argument att öka sitt inflytande över Ukraina med flera sovjetiska republiker … och Europa som blir allt mer ensamt.
    Det går fort nu, 2026 har bara börjat men redan har en ny världsordning börjat visa konturerna …
    DN: Så kan stormakterna dela upp världen mellan sig.